Jag hade precis varit och hämtat Felicithy på hennes hotellrum, och nu satt vi i min bil på väg till 'hemliga destinationen'. Jag tittade på henne i ögonvrån, och kunde inte sluta tänka på vacker hon var. Hennes hår hängde i långa vågor längst hennes kropp, och hennes gröna ögon lyste. Jag hade tagit på radion, och nu satt hon och sjöng tyst till teenage dream av Katy Perry. Hennes röst var knappt över en viskning men det lät bra, riktigt bra faktiskt. Hon vände sig mot mig med ett leende. Jag vände oskyldigt tillbaka blicken mot vägen. Vi började båda två skratta lite.

''Är det inte Kenny och någon annan vakt med?'' undrade hon försiktigt. Jag hade bett Scooter att bara Kenny skulle med, men han sa att minst två skulle med.

''Jo, Kenny och Steve är i en bil bakom oss. Men dom lovade att vara i bakgrunden'' svarade jag

''Aha'' nickade hon. ''Gick de verkligen med på det? '' fortsatte hon sedan.

''Jag kan ha tvingat dem..'' mumlade jag, och försökte att inte se så skyldig ut. Jag kan ha råkat säga till Kenny att om dom förstörde någonting skulle jag säga till mamma att han lät mig provköra hans bil innan jag fick mitt körkort, det fick han att lova att lova att vara i bakgrunden hela tiden. Felicithy började skratta högt. Hon såg så söt ut att jag inte kunde annat än att instämma i hennes skratt.

När vi fortsatt åka en stund, och kommit utanför stan, så parkerade jag bilen på en parkering utanför en rätt stor byggnad. Jag stängde av bilen, hoppade ut och joggade snabbt runt bilen till Felicithy's

sida och öppnade hennes dörr. Jag hjälpte henne ut.

''Thank you, sir'' sa hon och blinkade med ena ögat. Jag flinade som svar, och stängde dörren efter henne. Jag tog hennes hand när vi började gå mot dörren, som ledde in i en av mina favorit

resturanger. Varje gång vi var i Los Angeles så åt jag här, oftast med crewet eller mamma eftersom det ligger lite utanför staden och det är inte så mycket folk här. Bakom oss kunde jag se hur Kenny och Steve gick efter oss, men ikväll skulle jag inte tänka på dem utan på mig och Felicithy. När vi kom in i resturangen så möttes vi av en kypare. Han såg ut att vara i 55-års åldern.

''Ett bord för två, under Griffin'' log jag. Jag kunde höra Felicithy göra allt för att inte skratta. Hon la handen över munnen och kollade ner i golvet.

''Den här vägen, Mr. Griffin'' log kyparen och började gå. Jag drog försiktigt med Felicithy, eftersom hon fortfarande stod och kollade ner i golvet och tog djupa andetag för att inte skratta.

''What can I say?'' viskade jag i Felicithys öra ''..I like Family Guy''

''Jag märkte det'' flinade hon. Sedan la hon till ''Mr. Griffin''

''If I'm Mr. Griffin, you have to be Mrs. Griffin'' blinkade jag. Jag kunde se hur hon rodnade och tittade bort.

''Blir detta bordet bra?'' undrade kyparen och pekade på ett bord i bottre hörnet av resturangen. Kyparen måste vara ny, eftersom han inte kände igen mig. Jag brukar ju komma hit rätt ofta, så de flesta som jobbar här vet vem jag är. Inte Justin Bieber, utan snubben som käkar som en dåre.

''Det blir utmärkt, tack'' log jag

''En servitör kommer och tar er beställningen snart'' sa han och gick iväg till ett annat bord. Jag drog ut stolen åt henne och hon log sött. Jag gick runt och satte mig på en stol mittemot henne. Jag tog upp ena menyn, och hon tog upp den andra. Jag kollade ner och började läsa lite, sedan vände jag blicken uppåt och såg att Felicithy kollade på mig. Hon vände snabbt ner blicken, och jag bet mig i läppen och kollade ner jag med. Efter en liten lite stund vände jag blicke mot henne, och kollade på henne när hon konsenterat läste menyn. Hon vände blicken mot mig igen och nu var det min tur att snabbt kolla ner. Jag bet mig löst i läppen igen. Så fortsatte det ett par gånger till, våra blickar mötes och vi kollade båda två ner. Till slut så började vi båda två att skratta åt det.

''Det är precis som på filmer ju!'' utbrast Felicithy, fortfarande skrattandes

''Jag vet, ellerhur! Jag tänkte också på de!'' skrattade jag

''Jag trodde inte sånt hände på riktigt, bara i filmer'' sa Felicithy

''Det är vår egna, romantiska, kärleksfilm'' sa jag med ett gulligt leende

Hon rodnade svagt, men fortsatte kolla mig i ögonen och nickade lite.

Vi hade fått in maten, och ätit upp den. Nu satt vi och åt på en banana split. Ja, vi delade. Bieber goes romantic. Jag hade flyttat stolen så vi satt brevid varandra istället för mittemot. Vi hade varit här i en timme, så klockan var halv två nu. Vi satt och pratade om allt möjligt, och lärde känna varandra lite mer.

''När var det din pappa skulle komma hit?'' Jag vet att han skulle komma men jag vet inte riktigt när.

''Rätt snart hoppas jag.'' svarade hon och kollade ner på sina skeden som hon höll i sin hand.

''Saknar du honom?'' frågade jag, hon kollade upp och log ett litet leende som såg framtvingat ut.

''Ja..'' sedan fortsatte hon med blicken i bordet ''Pappa jobbar ganska mycket men vi försöker ändå göra något tillsammans en gång i veckan.'' Hon fick ett avlägset uttryck som om hon tänkte på ett gammalt minne. Jag bara satt och kollade på henne, lät henne minnas färdigt. När hon kom tillbaka till verkligheten, log hon mot mig och denna gången ett riktigt leende. Ett sånt leende som fick det att pirra i min mage bara av att kolla på henne.

''Jag vet hur det känns att sakna sin pappa och sina vänner, men du kommer ju få se honom snart.'' sa jag utan att släppa henne med blicken. Jag visste hur det var att sakna sina vänner och sin familj, att åka runt på turnéer gör att man inte kan träffa dem så ofta som jag skulle vilja. Hon log och nickade.

''Ja, jag förstår inte hur kan vara borta från din familj nästan hela tiden'' sa hon och kollade på mig

''Nej, ibland gör jag inte det heller.. Men det gör att när jag träffar dom så värdesätter jag tiden mycket mer nu än vad jag gjort om jag fortfarande bara var Justin i Stratford.'' svarade jag och log lite ''..och alla fans, och att resa runt i världen gör det helt klart värt det.'' tillade jag sedan

''Jag märker det när du står på scenen för du ser alltid så lycklig ut och när du träffar dina fans så ser du så glad ut. Du glömmer inte bort att det var dina som fans fick dig hit, som gjorde dig till den kända Justin Bieber du är nu. Det är något som skiljer dig från andra kändisar, de försummar sina fans, det gör inte du.'' sa hon och log stort. Hon hade rätt med allt det hon sa, det var mina fans som var anledningen att jag kunde säga att jag varit i japan, brasilen och många andra länder. Det är dom som gjort mitt liv så mycket mer intressant, och det kommer jag aldrig att glömma.

När vi hade ätit klart betlade jag sedan började vi gå mot dörrarna. Precis som på vägen in på resturanger, så tog jag hennes hand. Hon flätade samman våra fingrar.

Sedan gick vi in i bilen, och jag började köra mot destination två. Vi var på väg mot en utsiktsplats där det finns några stora slags kikare som gör att man kan se ut över staden. Utsiktsplatsen var

lokaliserad på ett berg, eller kanske inte ett berg i den benämningen för det fanns hus här upp också. I bilen pratade vi om kvällens konsert, det skulle bli den nionde konserten hittills.

---

Det var part 2.. en part 3 kommer eftersom det blev så långt, hehe.

hoppas ni gillar det! :D