CHAPTER 7

JUSTIN'S PERSPEKTIV:

''Ahh'' skrek Felicithy och flyttade närmare mig. Jag tittade på henne. Hon såg riktigt rädd ut, så jag la min arm om hennes axlar och hon lutade sig mot min kropp. Vi hade bara kommit några minuter

in i filmen och jag hade redan armen om hennes axlar. Jag vet att jag kanske inte borde vara så glad över det men det kändes väldigt mysigt att ha henne så nära. Hon tog min andra hand i

sina och kramade den hårt. ''Detta. Är. Den. Värsta. Filmen. Jag. Någonsin. Sett.'' sa hon med panik i rösten. Jag skrattade lite. ''Du behöver inte vara rädd. You got me right here baby'' mumlade

jag i hennes öra. I ögonvrån såg jag hur hon log lite, men det varade inte länge för bara några sekunder senare sker hon till. Jag började skratta igen. ''Jag kommer dö Justin'' mumlade hon. ''Klart

du inte kommer'' svarade jag lungt. Hon kollade på mig och hennes ögon var fulla med panik. Jag lutade mig närmare henne och gav henne en puss på huvudet. ''Det är bara en film.. vi kan byta om du

vill?'' undrade jag. ''Nejnej, vi ser klart den'' sa hon bestämt. Jag log för mig själv och kollade tillbaka på skärmen.

FELICITHY'S PERSPEKTIV:

Efter lite mer än halva filmen var jag riktigt rädd. Om jag hade varit rädd innan så var det ingenting mot nu. Jag hatar verkligen skräckfilmer men jag vill att Justin ska få se klart den eftersom han var

den som ville se den från början. Jag gömde huvudet mot Justins axel. ''Är du rädd baby?'' viskade han i mitt öra. Jag kände hans andedräckt mot halsen och ryste till. Jag nickade och rös igen. Nu

insåg jag att jag frös. Justin la sina armar om min midja och lyfte försiktigt upp mig i hans knä. Han la sina armar om min mage och tog mina händer i sina. Jag flätade ihop våra fingrar och log.

Innan den här turnen börjat har jag bara snackat lite med Justin, men nu de senaste dagarna har jag börjat få känslor för honom. Han är alltid glad, han är snäll och omtänksam mot alla. Eftersom

vi har spenderat fem, sex dagar i streck har jag märkt vilken otrolig människa han är. Han kan vara sig själv med alla och det beundrar jag honom för.

De senast dagarna har jag, Dan, Justin, Alfredo och Kenny hängt nästan hela tiden. Vi har spelat xbox, kort, snackat och bara haft allmänt roligt.

''Vi behöver inte kolla färdigt på filmen om du inte vill, jag vill inte heller se färdigt den.'' sa han lågt.

''Om du verkligen inte vill se den.'' svarade jag med en oskyldig ton. Han skrattade och det tog jag som ett 'vi kan stänga av filmen'. Jag släppte våra händer och reste mig från hans knä. Efter att

jag stängt av filmen så gick jag tillbaka till soffan och satte mig på min ursprungliga plats brevid Justin.

''Ey'' utbrast Justin

''Huh?'' undrade jag förbryllat

''Vad hände med att sitta i mitt knä?'' undrade han oskyldigt.

''Men jag vill inte sitta i ditt knä bara för att du tycker synd om mig eftersom jag är rädd..'' mumlade jag fram samtidigt som jag kollade på mina händer jag lagt i knät.

Jag hörde hur han suckade och vände sin kropp mot min. Han la sina fungrar under min haka och lyfte försiktigt på mitt huvud så mina ögon mötte hans. ''Jag lyfte inte upp dig i mitt knä bara bara för

att du var rädd. Jag gillar dig, förmodligen lite mer än vad jag borde med tanke på att vi bara kännt varandra på riktigt i några dagar.'' Om någon annan kille hade sagt så, skulle jag förmodligen

tycka att det bara var jobbigt och pinsamt. Fast Justin tog bort det pinsamma ur orden. Jag visste inte riktigt hur jag skulle svara för vi har ju faktist bara 'känt' varandra i nästan en vecka.

''Jag vet vad du menar'' mumlade jag och kollade in i hans ögon. Vi log mot varandra. ''Vi märker vad som händer..'' sa Justin

''Ja..  vi kanske kan köra 10 frågor, för att lära känna varandra bättre?'' frågade jag han nickade.

''Jag börjar'' sa han snabbt. Jag skrattade till och nickade. ''Vilken är din favorit färg'' undrade han

Jag höjde på ögonbrynen. Han kan fråga precis vad som helst och han undrar vilken som är min favortit färg..

''Svart. Helt klart. Det har alltid varit min favorit färg.'' log jag ''...Jag kommer ihåg när jag bara var 7,8 år och alla andra tjejer i klassen älskade rosa men jag hatade det. Allt jag ritade var svart och

alltid när jag pärlade var det med svarta pärlor.. En av lärarna ringde faktist hem till mina föräldrar och frågade om allt var okej för hon var rädd att jag var deprimerad'' skrattade jag

''Trodde hon att du var deprimerad för att du gillade svart?'' frågade justin chockat

''Japp'' sa jag och nickade på huvudet

Han bara skrattade

''Okej, min tur'' Jag log stort

''Har du någonsin blivit riktigt starstruck?'' undrade jag

''Första gången jag träffase Beyoncé.'' svarade han med ett drömmande leende

''Är inte hon lite för gammal för dig?'' undrade jag med ett höjt ögonbryn

Han skrattade och skakade på huvudet.

''Kärlek har inga gränser'' skrattade han, sedan fortsatte han ''Har inte du någon kändiscrush på någon som är äldre än dig?''

''Johnny Depp''

Han kollade på mig med höjde ögonbryn. ''Du kunde inte ha sagt det lite snabbare?'' skrattade han, jag bara ryckte på axlarna till svar och flinade oskyldigt. ''Och bara så du vet, han är mycket

äldre än Beyoncé''

''Som du sa kärlek har inga gränser'' svarade jag med ett stort flin. Justin bara skakade på huvudet.

''Okej, min tur. Favorit mat?'' sa Justin

''Helt klart pannkakor. Favorit film?''

''Step brothers. Man kan inte låta bli att älska den.''

''Jag har inte sett den''

Han tittade chockat på mig. ''Du har inte vad?!'' undrade han. Det såg ut som han sett ett spöke ''Innan säger du att du aldrig spelat ishockey och nu att du inte har sett Step brothers... herremingud.

Vi måste visst göra ett till pinky promise.'' sa han med ett skrattade i slutet.

Vi gjorde pinky  promise och sedan var det Justins tur att fråga igen. Han funderade en stund på vad han skulle fråga... ''Felicithy är ju ett ganska ovanligt namn, jag tror aldrig jag har hört något

heta det förut'' sa han med ett leende ''...Vet du vad det betyder?'' undrade han sedan

''Ja, min mamma sa att det betyde Joy eller happieness. Det var därför hon döpte mig till det.'' sa jag och log av tanken på min mamma.

''vad menar du..?'' frågade han försiktigt.

''Dagen jag föddes så skrek jag, det gör väl nästan alla bebisar när de födds, men sedan när mamma fick mig så slutade jag skricka på en gång. Jag kollade upp i hennes ögon och log.'' svarade jag

Helt plötsligt knackade det på dörren.

"Ahhh" jag blev så rädd att jag hoppade upp i Justins knä, inte för att jag har något emot det..

Justin började skratta åt mig och jag ställde mig upp.

"Du ska inte tro att jag inte hörde dig skrika" sa jag med anklagande röst. Han kollade i mina ögon ett tag innan han retfullt svarade.

''Det var du som satte dig i mitt knä.''

''Vem var det som ville ha mig i sitt knä?'' frågade jag samtidigt som jag började gå mot dörren för att öppna den. Jag kollade över axlen och såg Justin kolla in min rumpa.

"Gillar du vad du ser?" frågade jag medans jag fortsatte mot dörren.

"Dum fråga" mumlade han till svar samtidigt som han tog en godis från skålen. Jag öppnade dörren och såg Kenny och Alfredo.

"Hej killar vad gör ni här?" frågade jag förvånat.

"Vi skulle se om Justin ville spela xbox med oss, fast han var inte i sitt rum så vi tänkte se om han kanske var hos dig" Jag öppnade dörren tillräckligt mycket för att de skulle se Justin.

Alfredos läppar formades till ett stort flin.

"Där har ni honom" sa jag bara medans jag gick in och lämnade dom vid dörren. Halvvägs tillbaka till soffan vände jag mig om och såg att de fortfarande stod vid dörren.

"Ni kan komma in, jag bits inte. Eller jag ska försöka låta bli..." Jag hörde Justin skratta bakom mig. Jag fortsatte mot soffan och satte mig brevid Justin igen. Kenny och Alfredo kom in och Kenny

satte sig fort på platsen brevid Justin.

''Men kom igen!'' suckade Alfredo ''Var ska jag sitta?'' sa han och kollade surt på Kenny. Jag och Justin började skratta. Jag himlade med ögonen och vände mig mot Justin. Jag kollade på honom

med ett frågande uttryck, han verkade förstå vad jag menade för han log och lyfte sina händer från sitt knä. Precis som förra gången la han sina händer om min midja och lyfte mig till hans knä.

Alfredo bara stod och kollade på oss med samma flin som han fått förut.

"Hade du tänkt sätta dig idag eller?" frågade jag och jag hörde hur Justin och Kenny skrattade. Han satte sig ner brevid oss.

"Så, vad ville ni?" frågade Justin ointresserat. Kenny suckade

"Vi tänkte bara se om du ville spela xbox med oss. Dan skulle vara med också. Felicithy du kanske vill testa om du är bättre idag." det sista sa han med blicken på mig.

Jag vände mig om mot Justin. Han kollade på mig med en frågande blick.

"Visst." svarade jag på hans outtalade fråga.

''Okej, jag skriver ett SMS till Dan att han får komma till Justin's rum, så går vi dit nu.'' sa Kenny och log. Jag nickade och ställde mig upp från Justin's knä. På något sätt kändes det.. tomt

att inte vara så nära Justin och känna hans kroppsvärme.

Jag kollade på Alfredo och såg hur han blinkade mot Justin, jag låtsades bara att jag inte såg det och gick mot dörren. Jag orkade inte ta på mig något annat eller hämta min mobil.

Alla gick över till Justin's rum och alla fick varsin plats. Justin's rum är lite lyxigare om vi säger så.

Precis när alla satt sig ner kom Dan in. Eftersom det fortfarande bara fanns fyra kontroller och killarna hade tagit dom satt jag bara i fåtöljen och kollade.

''Vill du också spela?'' undrade Justin

''Det är okej'' svarade jag med ett litet leende

''Du vill bara ha henne i ditt knä igen'' flinade alfredo

Jag kände hur mina kinder fick en svag nyans av rött och Dan kollade först på Justin och sedan på mig med ett höjt ögonbryn.

''Va? Har jag missat något?'' undrade Dan

"Jag vet inte riktigt. Justin har Dan missat något?" Alfredo kollade på Justin med en 'jag vill också veta' blick som snabbt ersattes med nyfikenhet.

"Nej, jag tror inte det." Justin kollade först på Alfredo sen Dan och sist på mig.

"Kom igen. Ni sabbar ju spelet." sa Kenny medans han stirrade på tvn.

"Så, ska du spela eller inte?" sa Justin tillslut. Jag suckade och gick för att sätta mig brevid honom. Han verkade missnöjd över det faktum att jag inte satt i hans knä, men jag känner på mig att

det kommer komma fler tillfällen för det.

CHAPTER 7

''Ahh'' skrek Felicithy och flyttade närmare mig. Jag tittade på henne. Hon såg riktigt rädd ut, så jag la min arm om hennes axlar och hon lutade sig mot min kropp. Vi hade bara kommit några minuter in i filmen och jag hade redan armen om hennes axlar. Jag vet att jag kanske inte borde vara så glad över det men det kändes väldigt mysigt att ha henne så nära. Hon tog min andra hand i sina och kramade den hårt. ''Detta. Är. Den. Värsta. Filmen. Jag. Någonsin. Sett.'' sa hon med panik i rösten. Jag skrattade lite. ''Du behöver inte vara rädd. You got me right here baby'' mumlade jag i hennes öra. I ögonvrån såg jag hur hon log lite, men det varade inte länge för bara några sekunder senare sker hon till. Jag började skratta igen. ''Jag kommer dö Justin'' mumlade hon. ''Klart du inte kommer'' svarade jag lungt. Hon kollade på mig och hennes ögon var fulla med panik. Jag lutade mig närmare henne och gav henne en puss på huvudet. ''Det är bara en film.. vi kan byta om du vill?'' undrade jag. ''Nejnej, vi ser klart den'' sa hon bestämt. Jag log för mig själv och kollade tillbaka på skärmen.

Efter lite mer än halva filmen var jag riktigt rädd. Om jag hade varit rädd innan så var det ingenting mot nu. Jag hatar verkligen skräckfilmer men jag vill att Justin ska få se klart den eftersom han var

den som ville se den från början. Jag gömde huvudet mot Justins axel. ''Är du rädd baby?'' viskade han i mitt öra. Jag kände hans andedräckt mot halsen och ryste till. Jag nickade och rös igen. Nu

insåg jag att jag frös. Justin la sina armar om min midja och lyfte försiktigt upp mig i hans knä. Han la sina armar om min mage och tog mina händer i sina. Jag flätade ihop våra fingrar och log.

Innan den här turnen börjat har jag bara snackat lite med Justin, men nu de senaste dagarna har jag börjat få känslor för honom. Han är alltid glad, han är snäll och omtänksam mot alla. Eftersom

vi har spenderat fem, sex dagar i streck har jag märkt vilken otrolig människa han är. Han kan vara sig själv med alla och det beundrar jag honom för.

De senast dagarna har jag, Dan, Justin, Alfredo och Kenny hängt nästan hela tiden. Vi har spelat xbox, kort, snackat och bara haft allmänt roligt.

''Vi behöver inte kolla färdigt på filmen om du inte vill, jag vill inte heller se färdigt den.'' sa han lågt.

''Om du verkligen inte vill se den.'' svarade jag med en oskyldig ton. Han skrattade och det tog jag som ett 'vi kan stänga av filmen'. Jag släppte våra händer och reste mig från hans knä. Efter att

jag stängt av filmen så gick jag tillbaka till soffan och satte mig på min ursprungliga plats brevid Justin.

''Ey'' utbrast Justin

''Huh?'' undrade jag förbryllat

''Vad hände med att sitta i mitt knä?'' undrade han oskyldigt.

''Men jag vill inte sitta i ditt knä bara för att du tycker synd om mig eftersom jag är rädd..'' mumlade jag fram samtidigt som jag kollade på mina händer jag lagt i knät.

Jag hörde hur han suckade och vände sin kropp mot min. Han la sina fungrar under min haka och lyfte försiktigt på mitt huvud så mina ögon mötte hans. ''Jag lyfte inte upp dig i mitt knä bara bara för att du var rädd. Jag gillar dig, förmodligen lite mer än vad jag borde med tanke på att vi bara kännt varandra på riktigt i några dagar.'' Om någon annan kille hade sagt så, skulle jag förmodligen tycka att det bara var jobbigt och pinsamt. Fast Justin tog bort det pinsamma ur orden. Jag visste inte riktigt hur jag skulle svara för vi har ju faktist bara 'känt' varandra i nästan en vecka.

''Jag vet vad du menar'' mumlade jag och kollade in i hans ögon. Vi log mot varandra. ''Vi märker vad som händer..'' sa Justin

''Ja..  vi kanske kan köra 10 frågor, för att lära känna varandra bättre?'' frågade jag han nickade.

''Jag börjar'' sa han snabbt. Jag skrattade till och nickade. ''Vilken är din favorit färg'' undrade han

Jag höjde på ögonbrynen. Han kan fråga precis vad som helst och han undrar vilken som är min favortit färg..

''Svart. Helt klart. Det har alltid varit min favorit färg.'' log jag ''...Jag kommer ihåg när jag bara var 7,8 år och alla andra tjejer i klassen älskade rosa men jag hatade det. Allt jag ritade var svart och

alltid när jag pärlade var det med svarta pärlor.. En av lärarna ringde faktist hem till mina föräldrar och frågade om allt var okej för hon var rädd att jag var deprimerad'' skrattade jag

''Trodde hon att du var deprimerad för att du gillade svart?'' frågade justin chockat

''Japp'' sa jag och nickade på huvudet

Han bara skrattade

''Okej, min tur'' Jag log stort

''Har du någonsin blivit riktigt starstruck?'' undrade jag

''Första gången jag träffase Beyoncé.'' svarade han med ett drömmande leende

''Är inte hon lite för gammal för dig?'' undrade jag med ett höjt ögonbryn

Han skrattade och skakade på huvudet.

''Kärlek har inga gränser'' skrattade han, sedan fortsatte han ''Har inte du någon kändiscrush på någon som är äldre än dig?''

''Johnny Depp''

Han kollade på mig med höjde ögonbryn. ''Du kunde inte ha sagt det lite snabbare?'' skrattade han, jag bara ryckte på axlarna till svar och flinade oskyldigt. ''Och bara så du vet, han är mycket äldre än Beyoncé''

''Som du sa kärlek har inga gränser'' svarade jag med ett stort flin. Justin bara skakade på huvudet.

''Okej, min tur. Favorit mat?'' sa Justin

''Helt klart pannkakor. Favorit film?''

''Step brothers. Man kan inte låta bli att älska den.''

''Jag har inte sett den''

Han tittade chockat på mig. ''Du har inte vad?!'' undrade han. Det såg ut som han sett ett spöke ''Innan säger du att du aldrig spelat ishockey och nu att du inte har sett Step brothers... herremingud. Vi måste visst göra ett till pinky promise.'' sa han med ett skrattade i slutet.

Vi gjorde pinky  promise och sedan var det Justins tur att fråga igen. Han funderade en stund på vad han skulle fråga... ''Felicithy är ju ett ganska ovanligt namn, jag tror aldrig jag har hört något heta det förut'' sa han med ett leende ''...Vet du vad det betyder?'' undrade han sedan ''Ja, min mamma sa att det betyde Joy eller happieness. Det var därför hon döpte mig till det.'' sa jag och log av tanken på min mamma.

''vad menar du..?'' frågade han försiktigt.

''Dagen jag föddes så skrek jag, det gör väl nästan alla bebisar när de födds, men sedan när mamma fick mig så slutade jag skricka på en gång. Jag kollade upp i hennes ögon och log.'' svarade jag

Helt plötsligt knackade det på dörren.

"Ahhh" jag blev så rädd att jag hoppade upp i Justins knä, inte för att jag har något emot det..

Justin började skratta åt mig och jag ställde mig upp.

"Du ska inte tro att jag inte hörde dig skrika" sa jag med anklagande röst. Han kollade i mina ögon ett tag innan han retfullt svarade.

''Det var du som satte dig i mitt knä.''

''Vem var det som ville ha mig i sitt knä?'' frågade jag samtidigt som jag började gå mot dörren för att öppna den. Jag kollade över axlen och såg Justin kolla in min rumpa.

"Gillar du vad du ser?" frågade jag medans jag fortsatte mot dörren.

"Dum fråga" mumlade han till svar samtidigt som han tog en godis från skålen. Jag öppnade dörren och såg Kenny och Alfredo.

"Hej killar vad gör ni här?" frågade jag förvånat.

"Vi skulle se om Justin ville spela xbox med oss, fast han var inte i sitt rum så vi tänkte se om han kanske var hos dig" Jag öppnade dörren tillräckligt mycket för att de skulle se Justin.

Alfredos läppar formades till ett stort flin.

"Där har ni honom" sa jag bara medans jag gick in och lämnade dom vid dörren. Halvvägs tillbaka till soffan vände jag mig om och såg att de fortfarande stod vid dörren.

"Ni kan komma in, jag bits inte. Eller jag ska försöka låta bli..." Jag hörde Justin skratta bakom mig. Jag fortsatte mot soffan och satte mig brevid Justin igen. Kenny och Alfredo kom in och Kenny

satte sig fort på platsen brevid Justin.

''Men kom igen!'' suckade Alfredo ''Var ska jag sitta?'' sa han och kollade surt på Kenny. Jag och Justin började skratta. Jag himlade med ögonen och vände mig mot Justin. Jag kollade på honom

med ett frågande uttryck, han verkade förstå vad jag menade för han log och lyfte sina händer från sitt knä. Precis som förra gången la han sina händer om min midja och lyfte mig till hans knä.

Alfredo bara stod och kollade på oss med samma flin som han fått förut.

"Hade du tänkt sätta dig idag eller?" frågade jag och jag hörde hur Justin och Kenny skrattade. Han satte sig ner brevid oss.

"Så, vad ville ni?" frågade Justin ointresserat. Kenny suckade

"Vi tänkte bara se om du ville spela xbox med oss. Dan skulle vara med också. Felicithy du kanske vill testa om du är bättre idag." det sista sa han med blicken på mig.

Jag vände mig om mot Justin. Han kollade på mig med en frågande blick.

"Visst." svarade jag på hans outtalade fråga.

''Okej, jag skriver ett SMS till Dan att han får komma till Justin's rum, så går vi dit nu.'' sa Kenny och log. Jag nickade och ställde mig upp från Justin's knä. På något sätt kändes det.. tomt

att inte vara så nära Justin och känna hans kroppsvärme.

Jag kollade på Alfredo och såg hur han blinkade mot Justin, jag låtsades bara att jag inte såg det och gick mot dörren. Jag orkade inte ta på mig något annat eller hämta min mobil.

Alla gick över till Justin's rum och alla fick varsin plats. Justin's rum är lite lyxigare om vi säger så.

Precis när alla satt sig ner kom Dan in. Eftersom det fortfarande bara fanns fyra kontroller och killarna hade tagit dom satt jag bara i fåtöljen och kollade.

''Vill du också spela?'' undrade Justin

''Det är okej'' svarade jag med ett litet leende

''Du vill bara ha henne i ditt knä igen'' flinade alfredo

Jag kände hur mina kinder fick en svag nyans av rött och Dan kollade först på Justin och sedan på mig med ett höjt ögonbryn.

''Va? Har jag missat något?'' undrade Dan

"Jag vet inte riktigt. Justin, har Dan missat något?" Alfredo kollade på Justin med en 'jag vill också veta' blick som snabbt ersattes med nyfikenhet.

"Nej, jag tror inte det." Justin kollade först på Alfredo sen Dan och sist på mig.

"Kom igen. Ni sabbar ju spelet." sa Kenny medans han stirrade på tvn.

"Så, ska du spela eller inte?" sa Justin tillslut. Jag suckade och gick för att sätta mig brevid honom. Han verkade missnöjd över det faktum att jag inte satt i hans knä, men jag känner på mig att

det kommer komma fler tillfällen för det.

---

kapitel 7.. har inte riktigt tid att leta efter bilder o så, men dom får duga :). kan vara stavfel o så.. hehe