Feelings for Bieber - CHAPTER 19

Previous chapter:
''Ja.'' höll hon med. Jag vände mig mot henne och blinkade.
''Du vet, det Good sa kanske händer i framtiden.'' Hon kollade ner men jag hann se en rodnar stiga på hennes kinder. Jag lade ettringer under hennes haka och lyfte hennes huvud tillräckligt för att jag skulle kunna se hennes ansikte. Jag lutad mig fram och kysste hennemjukt på läpparna. Hon drog sig sakta tillbaka och jag bet mig löst i läppen.
''Ja, vem vet.'' sa hon innan hennes läppar fann mina igen.

on tha plane
FELICITHY'S PERSPEKTIV
Jag hade precis stigit på planet som skulle ta oss till Spanien. Konserten igår hade varit helt fantastisk, ett perfect avslut på den Amerikanska delen på turnen.Men nu var vi påväg till europa, där vi
skulle spendera de närmsta veckorna. Vi skulle först till Spanien sen till följande Portugal, Frankrike, Belgien, Nerderländerna, England, Irland, Tyskland, Danmark, Polen, och Italien. Vi skulle först till
Spanien sen till följande Portugal, Frankrike, Belgien, Nerderländerna, England, Irland, Tyskland, Danmark, Polen, och Italien.Det var bara de länderna som han skulle uppträda i innan vi skulle vidare
till Asien. Förhoppningsvis så skulle pappa komma om några dagar, även Veronica och Emma om jag hade ännu mer tur. Jag har saknat alla dem så mycket. Jag, Emma och  Veronica brukade göra
saker efter skolan nästan varje dag, det var som att vi turades om att bo hos varandra. De har hjälpt mig genom så mycket och att inte träffa mina två bästa vänner på så länge, även om det bara
är 3 veckor, så är det jobbigare än vad jag trodde att det skulle vara från första början. Helt ärligt så förstår jag inte hur Justin klarar av att åka på turnéer hela tiden, att vara ifrån sin familj och
sina vänner, det måste vara tufft för honom. Men han är verkligen stark, och jag måste erkänna att mina känslor bara blir starkare och starke för honom var dag som går. Jag har bara 'kännt' honom
i ett par veckor, om man inte räknar de få gångerna vi har sagt hej innan turnen. Men ändå så tror jag att jag börjar falla för honom. Jag är bara rädd att han inte känner likadant. Men det är något
vi helt enkelt får se. Jag menar, han hade ju inte bjudit ut mig på en dejt ifall han inte hade några känslor för mig, right?
Väl inne i planet satte jag mig ner på ett tomt säte och lutade mig bakåt.
''Kan jag sätta mig här?'' frågade en röst som jag kände igen som Justin's. Mitt huvudvreds automatiskt mot honom och jag log.
''Klart du kan.'' blinkade jag, han skrattade lite men satte sig snabbt ner.
''Ser du fram emot att åka till Europa?'' frågade han. Ett leende spreds sig på mina läppar när jag tänkte på det.
''Ja, det kommer bli jättekul. Jag har nog sett fram emot Europa-delen på turnen mest.'' Han såg förvånad ut över min entusiasm. ''Något speciellt land som får dig ännu mer intresserad av Europa?''
''England! Jag älskar deras accent och jag har alltid velat åka till Buckingham Palace. Tänk vad coolt att va utanför drottningens slott-grej och sedan reta alla vakter med deras fula hattar.''
Inte ens när jag tänkte på det kunde jag hålla mig för skratt, att reta sådana vakter är något som jag har velat göra ända sedan jag var liten. En blick på Justin som skrattade fick mig att börja
skratta mer om det ens gick. Jag tror att mitt hysteriska skratt fick honom att skratta ännu mer för efter bara några sekunder var vi dubbelvikta av skratt.
''JAG.. KAN.. INTE.. AN-ANDAS!'' lyckades jag få fram innan jag togs över helt av skrattet igen. Efter ungefär 10 minuter av non-stop skrattande lugnade vi ner oss och satte oss upp ordentligt i våra
säten. Bara ett litet skratt här och där kom ut ur våra munnar.
''Nu när ni har lugnat er, har ni lust att förklara vad som var så roligt?'' Undrade Scooter som vänt sig om och hade huvudet mellan hans och Carins säte. Jag kollade runt i planet och allas ögon var
på oss. Pinsamt.
Jag kände att mina kinder blev varma, men jag var ganska säker på att den inte syntes så väl. Justin skrattade lågt.
''Felicithy berättade vad hon mest av allt vill göra när hon kommer till England.'' sa han med ett flin.
''och vad är det?'' frågade han och vände sig mot mig. Jag bara skakade på huvudet, jag visste att det inte fans en chans att jag kunde säga det igen utan ännu en skratt-attack.Så istället
svarade Justin
''Hon vill gå fram till sånna där vakter ni vet, som står utanför Buckingham Palace'' började han, och de andra nickade uppmuntrande. Han skrattade till innan han fortsatte ''..och gå fram till dom, och
reta dom för deras hattar!'' sa han. De andra kollade på mig med en frågande blick, innan även de började skratta. Medans alla skrattade satt jag där i mitt säte. Jag skämdes och låtsades vara väldigt
intresserad av min mobil. Justin vände sig mot mig, med ett svagt flin på läpparna ''Skäms du kanske, miss Felicithy?'' Jag kände att jag rodnade, och på de andras skratt antar jag att det var en
ganska stark rodnad. Jag vände blicken mot fönstret, och kände hur Justin's fingrar hamnade på min kind.  Han vände på mitt ansikte så min blick möte hans, i bakgrunden kunde jag höra hur alla
sa ''aww''. ''Så du skäms inte?'' frågade han med ett gulligt leende. Jag kollade ner oskyldigt och kände Justins läppar mot min kind. Tyvärr kom dem lika snabbt som de försvann. Även denna gången
hörde jag hur de andra aww:ade i bakgrunden. Justin himlade med ögonen innan han vände sig om. ''Okejokej, jag fattar. Ni kan sluta med det nu.'' Alfredo flinade ''Jag slutar när du slutar gulla dig med
Felicithy.'' Blinkade Alfredo. Justin suckade som att han precis blivit besegrad.
''Okejokej.Min lill kusin och personen jag jobbar med gullar, nu vänder vi oss om och låtsas som att vi inte vet att de håller på med varandra.'' sa Dan och skackade lite på huvudet. Även om han såg
allvalig ut så vet jag att han skämtar. Utan att han har sagt något, så skulle han nog inte ha något emot ifall jag och Justin blev mer än vänner. Alla gick tillbaka till vad de gjorde innan jag blev deras
största intresse, vilket gjorde att jag och Justin kunde prata utan alla blickar på oss. När vi hade pratat i en stund, var planet klart för start. Eftersom jag inte har flygit så mycket, och kolla på för
många filmen om att plan störtar, så är jag ganska flygrädd. Jag satt och kramade armstöden med händerna, Justin verkade märka det för han tog försiktigt min hand och flätade samman våra fingrar.
Sedan viskade han i mitt öra ''Du vet att inget kommer att hända va?'' jag nickade som svar. ''Men jag är ändå rädd'' svarade jag. Han skrattade lite tyst innan han släppte min hand och lade sin arm
runt mina axlar. Jag lutade mitt huvud mot hans bröst och kände mig inte längre rädd för flygresan, utan istället blev jag lugn.
FELICITHY'S PERSPEKTIV

Jag hade precis stigit på planet som skulle ta oss till Spanien. Konserten igår hade varit helt fantastisk, ett perfect avslut på den Amerikanska delen på turnen. Men nu var vi påväg till europa, där vi skulle spendera de närmsta veckorna. Vi skulle först till Spanien sen till följande Portugal, Frankrike, Belgien, Nerderländerna, England, Irland, Tyskland, Danmark, Polen, och Italien. Det var bara de länderna som han skulle uppträda i innan vi skulle vidare till Asien. Förhoppningsvis så skulle pappa komma om några dagar, även Veronica och Emma om jag hade ännu mer tur. Jag har saknat alla dem så mycket. Jag, Emma och  Veronica brukade göra saker efter skolan nästan varje dag, det var som att vi turades om att bo hos varandra. De har hjälpt mig genom så mycket och att inte träffa mina två bästa vänner på så länge, även om det bara är 3 veckor, så är det jobbigare än vad jag trodde att det skulle vara från första början. Helt ärligt så förstår jag inte hur Justin klarar av att åka på turnéer hela tiden, att vara ifrån sin familj och sina vänner, det måste vara tufft för honom. Men han är verkligen stark, och jag måste erkänna att mina känslor bara blir starkare och starke för honom var dag som går. Jag har bara 'kännt' honom i ett par veckor, om man inte räknar de få gångerna vi har sagt hej innan turnen. Men ändå så tror jag att jag börjar falla för honom. Jag är bara rädd att han inte känner likadant. Men det är något vi helt enkelt får se. Jag menar, han hade ju inte bjudit ut mig på en dejt ifall han inte hade några känslor för mig, right?
Väl inne i planet satte jag mig ner på ett tomt säte och lutade mig bakåt.
''Kan jag sätta mig här?'' frågade en röst som jag kände igen som Justin's. Mitt huvud vreds automatiskt mot honom och jag log.
''Klart du kan.'' blinkade jag, han skrattade lite men satte sig snabbt ner.
''Ser du fram emot att åka till Europa?'' frågade han. Ett leende spreds sig på mina läppar när jag tänkte på det.
''Ja, det kommer bli jättekul. Jag har nog sett fram emot Europa-delen på turnen mest.'' Han såg förvånad ut över min entusiasm.
''Något speciellt land som får dig ännu mer intresserad av Europa?''
''England! Jag älskar deras accent och jag har alltid velat åka till Buckingham Palace. Tänk vad coolt att va utanför drottningens slott-grej och sedan reta alla vakter med deras fula hattar.''

Inte ens när jag tänkte på det kunde jag hålla mig för skratt, att reta sådana vakter är något som jag har velat göra ända sedan jag var liten. En blick på Justin som skrattade fick mig att börja skratta mer om det ens gick. Jag tror att mitt hysteriska skratt fick honom att skratta ännu mer för efter bara några sekunder var vi dubbelvikta av skratt.
''JAG.. KAN.. INTE.. AN-ANDAS!'' lyckades jag få fram innan jag togs över helt av skrattet igen. Efter ungefär 10 minuter av non-stop skrattande lugnade vi ner oss och satte oss upp ordentligt i våra säten. Bara ett litet skratt här och där kom ut ur våra munnar.
''Nu när ni har lugnat er, har ni lust att förklara vad som var så roligt?'' Undrade Scooter som vänt sig om och hade huvudet mellan hans och Carins säte. Jag kollade runt i planet och allas ögon var på oss. Pinsamt.
Jag kände att mina kinder blev varma, men jag var ganska säker på att den inte syntes så väl. Justin skrattade lågt.
''Felicithy berättade vad hon mest av allt vill göra när hon kommer till England.'' sa han med ett flin.
''och vad är det?'' frågade Scooter och vände sig mot mig. Jag bara skakade på huvudet, jag visste att det inte fans en chans att jag kunde säga det igen utan ännu en skratt-attack.Så istället svarade Justin
''Hon vill gå fram till sånna där vakter ni vet, som står utanför Buckingham Palace'' började han, och de andra nickade uppmuntrande. Han skrattade till innan han fortsatte ''..och gå fram till dom, och reta dom för deras hattar!'' sa han. De andra kollade på mig med en frågande blick, innan även de började skratta. Medans alla skrattade satt jag där i mitt säte. Jag skämdes och låtsades vara väldigt intresserad av min mobil. Justin vände sig mot mig, med ett svagt flin på läpparna ''Skäms du kanske, miss Felicithy?'' Jag kände att jag rodnade, och på de andras skratt antar jag att det var en ganska stark rodnad.
Jag vände blicken mot fönstret, och kände hur Justin's fingrar hamnade på min kind.  Han vände på mitt ansikte så min blick möte hans, i bakgrunden kunde jag höra hur alla sa ''aww''.
''Så du skäms inte?'' frågade han med ett gulligt leende. Jag kollade ner oskyldigt och kände Justins läppar mot min kind. Tyvärr kom dem lika snabbt som de försvann. Även denna gången hörde jag hur de andra aww:ade i bakgrunden. Justin himlade med ögonen innan han vände sig om. ''Okejokej, jag fattar. Ni kan sluta med det nu.'' Alfredo flinade ''Jag slutar när du slutar gulla dig med Felicithy.'' Blinkade han. Justin suckade som att han precis blivit besegrad.
''Okejokej.Min lill kusin och personen jag jobbar med gullar, nu vänder vi oss om och låtsas som att vi inte vet att de håller på med varandra.'' sa Dan och skackade lite på huvudet. Även om han såg allvalig ut så vet jag att han skämtar.
Utan att han har sagt något, så skulle han nog inte ha något emot ifall jag och Justin blev mer än vänner. Alla gick tillbaka till vad de gjorde innan jag blev deras största intresse, vilket gjorde att jag och Justin kunde prata utan alla blickar på oss. När vi hade pratat i en stund, var planet klart för start. Eftersom jag inte har flygit så mycket, och kolla på för många filmen om att plan störtar, så är jag ganska flygrädd. Jag satt och kramade armstöden med händerna, Justin verkade märka det för han tog försiktigt min hand och flätade samman våra fingrar.
Sedan viskade han i mitt öra ''Du vet att inget kommer att hända va?''
Jag nickade som svar. ''Men jag är ändå rädd'' svarade jag. Han skrattade lite tyst innan han släppte min hand och lade sin arm runt mina axlar. Jag lutade mitt huvud mot hans bröst och kände mig inte längre rädd för flygresan, utan istället blev jag lugn.

hittar typ inga bilder, så det blir bara två. letat i evigheter höhö.
kommentera vad ni tycker om kapitlet! :)

Kommentarer
Postat av: Johanna

AWESOME!!! MER MER MER :D

2012-01-29 @ 21:31:03
URL: http://johannaviveca.blogg.se/
Postat av: L

asbra!! ♥

2012-01-29 @ 23:05:19

Design av: c c h i r i s . b l o g g . s e
Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:


Kommentar:


Trackback