---

Surprise

FELICITHY'S PERSPEKTIV

Ett jobbigt knackande väckte mig ur min sömn. Jag kollade över på Pattie's säng men hon var inte där, jag suckade och vände blicken mot dörren som om min blick automatiskt skulle öppna den.

''Kom in..'' ropade jag med hes röst. Ingen kom in genom dörren, så jag drog av mig täcket som döljde min fina pyjamas. (bild på töntig pyjamas) Jag öppnade dörren och möttes av några välbekanta

ansikten.

''Ohmygod!'' utbrast jag innan jag slängde mig i min fars armar. Jag släppte honom fort och gav två kramar till mina bästa vänner.

''Vad gör ni här? Jag visste inte att ni skulle komma..'' frågade jag och kollade på Emma och Veronica chockat.

''Justin och Dan ringde oss och frågade om vi ville flyga hit samtidigt som din farsa.'' svarade Veronica nonchalant. Som att man åker till Spanien varje dag bara för att hälsa på sin kompis.

''Justin och Dan? Hur fick dem tag på er?'' undrade jag chockat. Jag måste tacka Justin sen... och Dan. Jag tog ett steg fram och gav alla en gruppkram.

''Okej gumman, vi förstår att du har saknat oss och vi har saknat dig med, men kan du snälla sluta mosa oss?'' skrockade min far fram.

''Men jag har ju saknat er.'' skrek jag när jag tig ett steg bakåt och släppte taget om dem. Nu skrattade mina bästa vänner också.

''Bäst för dig det, för vi har saknat dig med.'' Sa Emma och log stort.

''Massor!'' fyllde Veronica i.

Nu satt vi tre på min säng och pratade om turnen medans pappa var hos Dan.

''Så, hur är livet i Atlanta?'' frågade jag med en retsam ton. Båda två var avundsjuka på att jag fick resa jorden runt medans de fick stanna hemma i Atlanta. Eller, så är det ju inte riktigt nu

eftersom att de ska vara med på turnen ett tag.

''Hah. Lika tråkigt som alltid'' svarade Veronica

''Speciellt utan dig.'' log Emma

Jag skrattade bara som svar.

''Såå, vad är det alla tidningar skriver om dig och Bieber?'' undrade Veronica

Jag kollade oskyldigt upp i taket. ''Vill någon ha något att äta?''

''Felicithy! Vi är dina bästa vänner du kan säga vad som helst till oss, u know that!'' sa Emma.

''Vi kommer inte säga till någon och det vet du! Vi kommer inte gå till Pop Magazine och berättar något... vi går till Perez Hilton istället.'' Flinade Veronica.

''Ja, vi har ju hög klass här.'' La Emma till. Jag skrattade högt åt vad dem sa. Det är typiskt av dem att säga något sådant, fast det är ännu mer typiskt att de fortsätter på varandras meningar.

''Jag vet det. Jag vet bara inte vad jag ska säga..'' sa jag oskyldigt

''Men du kan ju börja med hur dejten gick. Du har fortfarande inte berättat det!'' sa Emma uppspelt.

''Den hade inte kunnat gå bättre, först tog han mig till en jättemysig resturang och efter det tog han mig till en utsiktsplats. Synen var otrolig, man kunde se hela staden. Det var jättevackert.''

''Someone likes the biebs.'' sjöng dom i mun på varandra.

''Dan har sagt att du verkar trivas här, något du håller med om?'' frågade pappa. Vi, pappa och jag, bestämde oss för att gå ut på middag för att ta igen för de veckor vi varit ifrån varandra.

''Ja, jag ångrar inte att jag valde att följa med. Det är verkligen kul att få resa runt och besöka olika platser, crewet är ju också några av de skönaste människorna som finns. Dock finns det

ju inte så många tjejer i tonåren här.'' svarade jag och tog upp min Nalle Puh leksak som jag fick i min Happy Meal. Pappa Tog samtidigt upp sin Ior leksak som han fick. ''Middag'' kanske var att

överdriva lite, vi åkte till McDonald's för varsin Happy Meal.

''Fast nu har ju jag, Emma och Veronica kommit.'' log han.

''Ja, mina två bästa vänner är här.'' sjöng jag fram med ett stort leende.

''Men Felicithy! Du kan ju inte glömma Emma sådär!'' sa han och viftade med Ior framför mina ögon. Det tog några sekunder för mig att fatta vad han menade men när jag väl gjorde det började jag

skratta.. Mycket.

''Förlåt, det ska inte hända igen.''

''Bra. Hon kanske blir sårad då.'' sa han, fortfarande allvarlig medans jag satt och slog med handen i bordet eftersom jag skrattade så mycket.

''Gud, vad jag har saknat dina lama skämt'' skrattade jag fram.

När vi sedan hade ätit upp och skulle åka tillbaka till hotellet tyckte pappa att vi skulle ta och köpa en till Happy Meal. Han sa att han ville ha en leksak med Ru. Vilket ledde till en att vi fick trycka i oss

en till matbox i bilen på väg till hotellet. Som tur är fick han en Ru leksak, det var nog för det bästa, jag skulle inte vilja ha en sur pappa resten av dagen. Vad kan man sagä, alla förtjänar att vara barn

ibland.

Ett jobbigt knackande väckte mig ur min sömn. Jag kollade över på Pattie's säng men hon var inte där, jag suckade och vände blicken mot dörren som om min blick automatiskt skulle öppna den.

''Kom in..'' ropade jag med hes röst. Ingen kom in genom dörren, så jag drog av mig täcket som döljde min fina pyjamas.

Jag öppnade dörren och möttes av några välbekanta ansikten.

''Ohmygod!'' utbrast jag innan jag slängde mig i min fars armar. Jag släppte honom fort och gav två kramar till mina bästa vänner.

''Vad gör ni här? Jag visste inte att ni skulle komma!'' frågade jag och kollade på Emma och Veronica chockat.

''Justin och Dan ringde oss och frågade om vi ville flyga hit samtidigt som din farsa.'' svarade Veronica nonchalant. Som att man åker till Spanien varje dag bara för att hälsa på sin kompis.

''Justin och Dan? Hur fick dem tag på er?'' undrade jag chockat. Jag måste tacka Justin sen... och Dan. Jag tog ett steg fram och gav alla en gruppkram.

''Okej gumman, vi förstår att du har saknat oss och vi har saknat dig med, men kan du snälla sluta mosa oss?'' skrockade min far fram.

''Men jag har ju saknat er.'' försvarade jag mig när jag tig ett steg bakåt och släppte taget om dem. Nu skrattade mina bästa vänner också.

''Bäst för dig det, för vi har saknat dig med.'' Sa Emma och log stort.

''Massor!'' fyllde Veronica i.

Nu satt vi tre på min säng och pratade om turnen medans pappa var hos Dan.

''Så, hur är livet i Atlanta?'' frågade jag med en retsam ton. Båda två var avundsjuka på att jag fick resa jorden runt medans de fick stanna hemma i Atlanta. Eller, så är det ju inte riktigt nu eftersom att de ska vara med på turnen ett tag.

''Hah. Lika tråkigt som alltid'' svarade Veronica

''Speciellt utan dig.'' log Emma

Jag skrattade bara som svar.

''Såå, vad är det alla tidningar skriver om dig och Bieber?'' undrade Veronica

Jag kollade oskyldigt upp i taket. ''Vill någon ha något att äta?''

''Felicithy! Vi är dina bästa vänner du kan säga vad som helst till oss, you know that!'' sa Emma.

''Vi kommer inte säga till någon och det vet du! Vi kommer inte gå till Pop Magazine och berättar något... vi går till Perez Hilton istället.'' Flinade Veronica.

''Ja, vi har ju hög klass här.'' La Emma till. Jag skrattade högt åt vad dem sa. Det är typiskt av dem att säga något sådant, fast det är ännu mer typiskt att de fortsätter på varandras meningar.

''Jag vet det. Jag vet bara inte vad jag ska säga..'' sa jag oskyldigt

''Men du kan ju börja med hur dejten gick. Du har fortfarande inte berättat det!'' sa Emma uppspelt.

''Someone likes the biebs.'' sjöng dom i mun på varandra.

*

''Dan har sagt att du verkar trivas här, något du håller med om?'' frågade pappa. Vi, pappa och jag, bestämde oss för att gå ut på middag för att ta igen för de veckor vi varit ifrån varandra.

''Ja, jag ångrar inte att jag valde att följa med. Det är verkligen kul att få resa runt och besöka olika platser, crewet är ju också några av de skönaste människorna som finns. Dock finns det ju inte så många tjejer i tonåren här.'' svarade jag och tog upp min Nalle Puh leksak som jag fick i min Happy Meal. Pappa Tog samtidigt upp sin Ior leksak som han fick. ''Middag'' kanske var att överdriva lite, vi åkte till McDonald's för varsin Happy Meal.

''Fast nu har ju jag, Emma och Veronica kommit.'' log han.

''Ja, mina två bästa vänner är här.'' sjöng jag fram med ett stort leende.

''Men Felicithy! Du kan ju inte glömma Emma sådär!'' sa han och viftade med Ior framför mina ögon. Det tog några sekunder för mig att fatta vad han menade men när jag väl gjorde det började jag skratta.. Mycket.

''Bra. Hon kanske blir sårad då.'' sa han, fortfarande allvarlig medans jag satt och slog med handen i bordet eftersom jag skrattade så mycket.

''Gud, vad jag har saknat dina lama skämt'' skrattade jag fram.

När vi sedan hade ätit upp och skulle åka tillbaka till hotellet tyckte pappa att vi skulle ta och köpa en till Happy Meal. Han sa att han ville ha en leksak med Ru. Vilket ledde till en att vi fick trycka i oss en till matbox i bilen på väg till hotellet. Som tur är fick han en Ru leksak, det var nog för det bästa, jag skulle inte vilja ha en sur pappa resten av dagen. Vad kan man säga, alla förtjänar att vara barn ibland.